Så har jag varit på agility igen.

 Idag glömde jag min hjärna hemma ....eller rättare sagt jag hade tillfälligt stängt av den i början av träningen. Jag gjorde precis om jag själv trodde att jag ville. Tog de hindrena som jag kände för och sket i andra, stannade och luktade och sprang rundor. Ja detta var vad jag trodde att jag ville men insåg efter ett tag att det nog inte var så. Jag kan nämligen läsa mattes tankar och när jag hållt på ett tag så tänkte hon "att om inte den jäkla bushunden skärper sig nu så kör vi hem och skiter i träningen i dag".

 Och hem ville jag ju inte åka så jag bestämde mig för att göra som matte ville att jag skulle göra. I det stora hela gick träningen hyfsat men vi kan bättre det vet vi båda två. Jag fick träna lite extra på slalomen och till sist när jag var mycket lugnare så klarade jag den alldeles själv utan att matte höll kopplet eller lockade med godis.

Jag vet ju hur man ska göra men ärligt talat så är det en himlans omväg att gå sick sack mellan pinnarna för att komma fram till godiset. Det är ju mycket enklare att springa vid sidan om.

Tack å hej leverpastej!

Salma