Nu så här på sommaren är det mindre jobb för matte på gymmet och gissa vem som får lida för det - jo just det jag. I dag drog hon med mig ut på slingan, vilket jag i och för sig gillar men vi skulle inte gå som vi brukar, utan springa. Matte drog iväg och jag hängde inte med då började hon locka med godis (undrar om hon gör så på gymmet också när någon sackar efter?).

 Nåja jag hängde så småningom på matte tätt intill hennes ben lite snett bakom och höll min position perfekt till mattes glädje. När vi sprungit ett varv och jag var på väg mot bilen viker matte av och börjar på ännu ett varv. Jag tvärstannar och glor på henne och tänker att hon måste blivit helgalen. Men matte bara springer vidare så jag blir tvungen att springa med för att hålla koll på henne.

 Men när vi sprungit rundan ännu en gång så tar jag sats mot bilen och tänkte inte vika mig för ännu ett varv. Men nu verkade det faktiskt som om även matte började bli trött. Trodde jag - nu skulle det spurtas sista biten.

 Ärligt talat så var jag inte så trött som jag låtsades utan jag ville ju bara få matte att tro att hon var duktig.

 Mattes plan är att vi ska försöka fortsätta att springa tillsammans en eller ett par gånger i veckan för att jag ska få bättre kondition och lite mer muskler. Målet är satt till att vi ska klara en mil på en timme innan sommaren är slut. Puh!

Salma