I dag när jag och matte skulle gå morgonrundan kom den Belgiska vallaren samtidigt. I bland brukar vi möta honom på rundan och då blir han så glad att han springer fram till mig. Jag blir då alldeles till mig och börjar tokrejsa runt honom.

 Även idag blev det stolleri när vi träffades, han vill lukta rumpan (som alla andra killar) och jag blir sprallig och busig. Då föreslog matte hans husse att vi skulle gå tillsammans. I början fick vi vara kopplade för att det inte skulle bli trams men efter ett tag kunde vi gå tillsammans lösa. Ett litet tokryck fick jag förstås och försökte få igång honom att jaga mig. Men jösses vad paff jag blev när jag upptäckte att han är mycket snabbare än mig. Det har aldrig hänt att jag inte lyckats springa ifrån någon förut. Jag tvärstannande och bara tittade på grabben, försökte verka som om jag bara inte hade lust att springa mer så att han inte skulle fatta att jag är långsammare än honom. Sedan tog jag det lugnt och vi kunde umgås på ett lite lugnare sätt.

 Fia och jag har inte kunnat leka sedan hon blev dräktig för hon har helt enkelt inte orkat med mig, snyft. Men i kväll när vi skulle åka hem från jobbet kom hon ut från butiken och hoppade in i vår bil. Hon ville åka med mig hem =). Men det fick hon inte, tänk om valparna pluppat ut hemma hos oss.

Kramis

Salma