Dippa är ju som jag fast ändå så olik. Jag sniffar upp varenda cigarettfimp på marken för att snabbt äta den. Dippa sniffar upp varenda tuggummi och snabbt sväljer hon dem. Men igår när hon hittade ett gigantiskt rosa Hubba bubba fick hon bekymmer. Dippa tuggade och tuggade, till sist fick matte ut det ur hennes mun innan hon hann svälja och innan det fastnade i skägget.

 Dippa vill ha mat på betämda tider, jag äter när det passar mig. Inte ens min virriga matte kan undgå att missa när Dippa vill ha mat för det talar hon om väldigt tydligt. Nu när Dippa är här måste jag också äta på hennes mattider vilket matte tycker är bra. Annars skulle Dippa ta min portion också om den stod framme halva dagen som den brukar.

 I natt har jag skällt på rådjuren, då sprang Dippa till matte och sladdrade. Hon är en polis som inte vill att man ska hitta på bus. När vi var ute och gick igår började jag busa med kopplet, bita i det och tramsa mig. Då tittade Dippa surt på mig och sa VOFF (översättning - sluta tramsa dig Salma du är barnslig). Jaha så var det roliga slut.

 I dag gick vi en långpromenad i skogen i ösregn när vi kom in så bäddade lillmatte ner Dippa i soffan.

Sen låg de där tillsammans och myste.

Kramis Salma